tisdag 8 mars 2011

LET'S JUST DO IT!

Den 8 mars 2011 spelade Arsenal returen i Champions League-åttondelen, borta mot Barcelona. Vi hade en ledning med 2-1 med oss från första matchen men var tvungna att åka till Spanien utan vår bästa defensiva mittfältare, Song, och dessutom saknade vi den spelare som Barcelona fruktar mest, Walcott. Och ingen trodde väl egentligen att vi skulle fixa det.

Matchen inleddes i ett hisnande tempo och Barcelona lyckades, liksom på The Grove tre veckor innan, ta ledning med 1-0 tidigt. Sedan kändes det som att de slog av på takten och vi fick en chans att komma tillbaka i matchen. Spelet knäpptes till dock, men vi hittade våra positioner bättre och såg tryggare ut i spelet. Dock utan att skapa något direkt farligt.

1-0 står sig halvleken ut och just nu var Barcelona vidare på fler gjorda bortamål. Vi kommer ut till andra med samma lag och spelarna ser om möjligt ännu mer laddade ut. Spelet öppnar dock inte upp sig riktigt och det är en hyfsat tråkig match.

Med 20 minuter kvar byter Wenger in Robin van Persie och Tomas Rosicky för Bendtner och Denilson. Samtidigt som Barcelona gör två mer defensiva byten. Vi skapar genast fler chanser och Barcelona drar sig tillbaka. Men deras kontringar är farliga och vi släpper sånär in 2-0. Szczesny räddar oss med en fantomräddning.

När matchuret står på 82 minuter hittar Clichy Nasri i straffområdet med lågt inlägg, Nasri plockar ner bollen på bröstet, ser van Persie komma bakom om honom, vinklar kroppen och vänsterfoten och med en perfekt passning hittar han holländaren som är ensam med målvakten.

Enkelt chippar han bollen i mål….

---------------------

På kvällarna ligger jag och läser Fever Pitch nu. Igen. Drömmer om en solig vårdag i London, ett skitigt Blackstock Road och Ashburton Grove som ett rymdskepp nedstigen i teglet. Drömmer om spänningen i luften på matchdag, pintsen som rinner och känslan av att höra ihop.

Helst tar jag bara tuben upp till Highbury & Islington, slinker in för en första på den större puben just vid stationen. Har inte lagt namnet på minnet. Bara en där. Sen vandrar jag Holloway Road upp, förbi alla vattenhål i det som blivit det nya Arsenal. Det har inte ännu satt sig på riktigt.

Går förbi The Rocket, där RedAction håller till och tar höger vid Holloway Road Station och ser för första gången The Grove glänsa där borta. Följer Homsey Road och stannar till för att kolla stenarna i marken utanför The Armoury. Så mycket minnen från folk med så mycket kärlek till den här klubben brinner i plattorna.

Fortsätter Homsey upp till korsningen Tollington Road och kilar in på Tollington, en av de allra bästa matchdagspubarna runt The Grove. Beställer in en Abbot Ale och kollar Skys sportnyheter. Börjar säkert prata med nån äldre man som till och med här utmärker sig med sin breda Cockney.

Det brukar bli ett par på Tollington innan jag fortsätter Isledon Road upp, vandrar sedan Seven Sisters Road ett par hundra meter men håller mig hela tiden på rätt sida och slinker sedan in på Twelve Pins vid Finsbury Park. Där kan sången vara igång redan vid 1-halv 2-tiden. Framförallt utanför och i bästa fall tillsammans med puben på andra sidan gatan. Det kan även kickas en del boll över den vältrafikerade gatan.

Blackstock Road sedan, genom de kvarter som formats av och tillsammans med en fotbollsklubb i snart 100 år. Antagligen något stopp på vägen, Arsenal Tavern säkert, innan jag är uppe vid korsningen Elwood Street och The Gunners Pub.

Sen är det nästan alltid extas fram till matchstart. Jag har inte varit över tillräckligt många gångar än för att vänja mig vid känslan. Det är tre månader senast nu och abstinensen finns där på riktigt nu. Siktar på Champions League-kvartsfinalen…

------------------------

För det är dit vi ska ikväll. I Barcelona. Med van Persie och Fabregas i laget. Fabregas förhoppnings från start och RvP som ett ess i rockärmen på bänken. (UPDATE: Det ryktas nu om att vi visst kommer att få se RvP från start. Obekräftat dock). Vi kör startelvan direkt, en ivrig diskussion pågår sedan vi fick veta att Song inte följer med till Spanien. Knäet stoppar honom och återigen står vi utan vår bästa defensiva mittfältare i ett bortamöte med världens kanske mest anfallsskickliga lag.

Wenger säger nu på förmiddagen att han inte kommer att spela Jack Wilshere i rollen. Och han låter definitiv. Han säger öppet att den rollen passar Diaby eller Denilson bättre. Jag kan inte annat än hålla med, men är ändå orolig för att ge någon av de det defensiva ansvaret i denna match.

Jag hade hellre sett Wilshere där som vi alla vet hade gått in för det 250 procent. Trots att det hade strypt hans offensiva krafter. Jag vill ha trygghet där bak och varken Diaby eller Denilson ger mig det just nu. En idé hade varit att spela Wilshere i Songrollen med Fabregas och Rosicky strax framför sig. Jag hade nog valt det. Wenger kommer att spela Diaby eller Denilson.

Högst troligen Denilson. Och då kommer startelvan att se ut såhär:

Szczesny
Sagna – Djourou – Koscielny – Clichy
Denilson
Wilshere – Fabregas
Nasri – Bendtner – Arshavin

Subs: Almunia, Eboue, Squillaci, Rosicky, Diaby, van Persie, Chamakh.

Jag tror inte att man får ha mer än sju stycken på bänken, vilket betyder att Gibbs som också är med i truppen får sitta på läktaren. För jag hoppas verkligen att han sätter Gibbs och inte Eboue där. Eboue behövs. På bänken om inte någon annanstans.

Men som sagt, jag hade hellre sett ett mittfält med Wilshere, Fabregas och Rosicky.

-------------------

Wenger säger att han inte spelade några mind games gällande van Persie. Han säger att han inte är så bra på mind games. Nej, och jag föddes som Greta.

Det är klart som fan att det var. Och jag gillar det. Kan tänka mig att Peppe satt kaffet i halsen. Synd att inte ryggen högg till bara. C*nt!

Sedan säger Wenger att han bara kommer spela honom om han är 100 procent hel. Ok, säger han sen, han kommer överväga det om han är 99,5. Vilket naturligtvis tyder på att holländaren kommer att sitta på bänken och komma in med 20-25 minuter kvar om vi ligger under.

-------------------

Jag är uppe i varv nu. Tokladdad. Jag kunde inte somna igår. Så stor har intresset för och kärleken till den här klubben blivit nu.

------------------

Så här såg det förresten ut på The Gunners Pub när jag var där sist, i december.


Gåshud. Eller ståfräs, som Erik Hamrén hade sagt.

------------------

Fabregas gör det klart och tydligt, för sig själv och för alla att motståndet idag inte betyder någonting för honom:

”I am just here to win for Arsenal Football Club. Sometimes I don’t understand these reactions or comments about people saying I want this or I feel this. I want to win for Arsenal and that’s it”
Så: Hands off Cesc Fabregas!

------------------

Ni ska få mer Away Boyz, mina (anti-)hjältar, en dag som denna. Cesc on fire:


------------------

Så laddad är jag att jag idag åkte in till stan och gymmade vid klockan 8 imorse.

Vilket också betyder att jag kan sätta i mig i alla fall tre semlor under dagen.

------------------

Och tankarna går som onda spiraler och jag bygger upp en känsla av att vi faktiskt kan fixa det här. Vi kan slå Barcelona och ta oss förbi. Vi kan sätta de och en hel jävla fotbollsvärld på plats, för det finns ingen som egentligen tror på att vi ska fixa det.

Det gör väl inte jag heller, inser jag sen. För ingen slår Barcelona på Nou Camp. Varför bygger jag upp det här? Varför tillåter jag mig att tro och hoppas så mycket?

Men oavgjort kan man ju spela mot Barcelona? Det är absolut ingen omöjlighet för oss att klara av att spela 0-0 eller 1-1. Vi är inte bra på att stänga spelet, det är inte vår idé, men vi stängde deras anfallsspel jävligt bra i andra halvlek under den första matchen.

Och oavgjort räcker. Vi kan till och med förlora med 3-2 om det blir en målrik historia.

Så är jag tillbaka där igen. Det här kan verkligen gå vägen. Och, visst, det kan verkligen det. Men möjligheterna och chanserna att vi ska lyckas är nog tyvärr mindre än vi vill tro.

Men, igen, jag ska fortsätta att vara uppe i varv i alla fall, jag ska tro på det här tills domaren blåser av och jag ska göra det av hela mitt hjärta.

Let’s just do it.

---------------------

Ni får en Away Boyz till innan stängning. (Ja, jag tycker också att texterna och produktionerna på skiva är sådär. Men jag älskar det ändå) Så återkommer jag antagligen med något litet här imorgon. Annars kommer en Kvällens på London N5 där jag samlar upp allt.

Kom igen nu Gooners, så stöttar vi Arsenal Football Club ikväll. Var ni än befinner er - pubar, soffor, London eller Barcelona, och vem som är spelar - Diaby, Denilson, Rosicky eller Eboue.

C’MON ARSENAL!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar