onsdag 19 januari 2011

CHAPMAN OCH EASTMOND, ÅTVIDABERG OCH RENNES

För 133 år sedan idag, den 19 januari 1878, föddes en man i Kievton Park utanför Sheffield som kom att förändra den engelska fotbollen i allmänhet och Arsenal FC i synnerhet. Herbert Chapman var hans namn. Sådant ska naturligtvis uppmärksammas en dag som denna.

Chapman tog oss till vår första titel någonsin, FA-cupen säsongen 29-30 då vi slog hans tidigare klubb Huddersfield med 2-0 i finalen. Säsongen efter ledde han oss sedan, äntligen, till den första av våra hittills 13 ligatitlar. Mycket finns att säga om Chapman och den revolution han, tillsammans med Henry Norris, skapade i Arsenal under sina 10 år i klubben men jag tänkte kort bara nämna fem saker han förändrade för att ge er en bild av mannen:

För Highbury: Han var initiativtagare till byggandet av först West Stand och sedan den lyxiga East Stand, som med bland annat sin Art Decofront gjorde Highbury till den kanske mest omtalade arenan i världen. Och han lät sätta upp en större klocka på den södra läktaren, resten är historia.

För N5: Chapman fick på egen hand London Electric Railway att byta namn på den tunnelbanestation, Gillespie Road, som låg närmast Highbury. Det nya namnet? Arsenal.

För matchtröjorna: Han satte nummer på dem. Inget annat lag i världen hade tidigare gjort detta. Det var också Chapman som, efter att ha sett en tennisspelare i röd slipover över vit t-shirt, bestämde att våra matchtröjor skulle ha just vit ärm. Tidigare hade vi spelat i helröda.

För spelsystemet: I sin klassiska WM-uppställning flyttade han ner en centerhalv mellan de två backarna - han skapade på det viset den första mittbacken och la även grunden till den fyrbackslinje vi ser i dagens fotboll.

För titlarna: Han fick klubben att spendera pengar och köpa spelare som Cliff Bastin och Alex James, blivande stjärnor och legender, som kunde ta Gunners ett stort steg till – till vår första storhetsperiod.

---------------------

Nog om 20- och 30-talet. Ikväll spelar vi omspelet i FA-cupen, på Elland Road mot Leeds. Mycket av försnacket har, återigen, handlat om vila spelare eller inte vila spelare. Det är tydligen frågan mest hela tiden nu. Lite tröttsamt kan jag tycka.

Men det är en diskussion vi väl egentligen ska vara glada för att vi överhuvudtaget kan ha.
Förra året vid den här tiden hade vi Song, Denilson, Clichy, Walcott, RvP och Nasri skadade om jag inte minns helt galet och kunde inte vila i princip något alls om vi ville ta oss vidare. Det kanske vi i och för sig inte ville heller när vi trots det satte bland annat satte Arshavin och Ramsey på bänken och vilade bland annat Vermaelen helt i FA-cupens fjärde omgång mot Stoke. Från start hade vi istället Coquelin, JET, Eastmond och Silvestre.

Jag vill inte se någon Eastmond på planen ikväll (och inte på bänken heller. Och inte någon annan kväll. Eller eftermiddag. Eller morgon.). Jag kan tänka mig att vila RvP från leedska tacklingar på dåligt gräs och spela Chamakh eller dansken men jag vill inte byta åtta spelare och redan innan matchen berätta för motståndarna att vi bara är måttligt intresserade.

---------------------

Jag hoppas således på ett lag enligt följande:
Szczesny
Sagna-Djourou-Koscielny-Clichy
Fabregas-Song-Wilshere
Nasri-Chamakh-Arshavin

Subs: Shea, Gibbs, Denilson, Eboue, Walcott, Bendtner, Vela.

---------------------

Vermaelen får alltså åka till Umeå för en opera… nej, ett ingrepp ska det tydligen vara. Det ska skäras men inte skäras om jag förstått det hela rätt. Det ser inte ut som vi får se vår belgare något mer det här året. Officiella hemsidan säger ”four to six weeks”, vilket i och för sig är det första konkreta vi fått sen tidig höst, men sen kommer ett par setbacks på det och att hitta matchform. Skulle vara till Wembley 28 maj då…

Men Umeå ska vara fint. Säger de. Jag har inte tagit mig dit än.

---------------------

I Åtvidaberg har jag heller aldrig varit men får nu chansen i mars. Vi ses väl?

---------------------

Fast på RvP:s twitter ser jag nu att han antagligen startar imårrn. Even better. Kanske. Om han inte får en Brucesula på ankeln.

---------------------

Och så var det mittbackar. En till måste in. Men är han, Arsene, inte säker på vem än så får det gärna dröja någon vecka till. Hellre någon som vi kan spela med regelbundet ett par-tre år än något hafs som håller på den här nivån typ ett halvår, Campbell, ett år, Squillaci, eller inte alls, Silvestre. Och gärna någon som spelat Premier Leaque. Och Champions League. Är stor och stark. Kan användas på fasta. Och som inte är för dyr, Arenskamått mätt. Vilket inte är stort. Måttet alltså. Och som inte är cup-tied. Och som har växt upp med Arsenal…

Ok, vi håller det på en rimlig nivå. Brede Hangeland vore väl ganska optimalt kan jag tycka. Som många redan sagt. Eller Micah Richards, som kan spela mer än mittback även om det är där han gör sig allra bäst. Jag tror att Richards kommer vara ett självklart val på mittbacksplatsen för en engelsk förbundskapten om ett par år om han får spela regelbundet i ett storlag och vara skadefri.

110 miljoner för Brede eller 130 för Micah skulle jag kunna tänka mig att spendera så här i januarifönstret.

Men det kommer naturligtvis inte Arsene. Han kommer klippa… typ Jean Armel Kana-Biyik från Stade de Rennes för 4 miljoner euro. Och JAKB kommer gå direkt in i startelvan. Göra fem mål under våren och vinna både Carling- och FA-cupen åt oss i år. Vinna ligan åt oss nästa år och bli kvar i den där backlinjen i 6 år till. Och om 20 år hänger han på Emiraten med ryggen åt, typ, lilla Queensland Road . Och så stod vi där och skrek om en norsk telefonstolpe som hette Brede…

Nåja. Arsene vet i vilket fall som helst fortfarande, är jag ganska övertygad om, och löser nog något åt oss

---------------------

That’s about it för idag och för den första posten i denna blog. Jag ska försöka återkomma ett par dagar i veckan i alla fall. Nu åker jag och inhandlar ett par ales till kvällen och lär mig den briljant fyndiga men ganska dåliga texten till den här. Och ack så lätt den fastnar, trots bisarrogeografin, och som man vill förflytta sig till valfri pub, sjungandes, på Blackstock Road när man hör den.

C’mon Arsenal!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar