DIABY OCH DEN SVENSKA LÄKARKONSTEN, MANU OCH DET SENASTE OM LE MITTBACK

21 januari 2006, vi fortsätter på 2006, gjorde Abou Diaby sin debut för Arsenal. I en bortamatch mot Everton, som vi förlorade med 0-1, fick han överta tröja nummer 2, Lee Dixons nummer som ingen spelat i sen han gjorde sin sista match 2002. Han sades vara vår nya Vieira, som lämnat efter att ha skjutit hem vår senaste titel året innan, och vi hade stora förväntningar.

Tyvärr har de förväntningarna aldrig riktigt införlivats. Skador har förstört långa perioder och när han väl spelat har han varit ojämnare än kambodjanska vägar. Egentligen tog han ingen ordinarie plats förrän under den förra säsongen men inte heller då fick jag liksom någon känsla av att han var en startspelare. Det kändes som att vi fick kasta in Diaby för att någon annan, eller något annat, en annan spelstil, saknades. Diaby faller i sin mittfältsroll, där Song och Fabregas får ses som givna, liksom in i ett tomrum där ingenting händer. Blundar jag och tänker på Diaby så ser jag en kille med långa ben steppa runt likt en kalv som släpps ut på grönbete, med bollen lite halvt under kontroll mitt på plan en bit ut mot sidlinjen. Utan att egentligen veta vad han ska göra med varken bollen eller sig själv tappar han sedan ut den till inkast eller slår bort den till en motståndare. (Och så ibland nickar in 1-0 i 72:a hemma mot Liverpool, en onsdagskväll, och frälser the Grove).

Och när vi nu har Wilshere, mer av en arbetshäst i ett tungt jordbruk, som en perfekt komponent i den treenigheten så undrar jag vad vi egentligen ska ha Diaby till? Som en truppspelare platsar han, visst. Men där finns också Rosicky, Denilson och Ramsey som jag tycker kan gå in och göra det precis lika bra, om inte bättre. Så mitt råd till Arsène: Spela Abou i några matcher när, eller vi kanske ska säga om, han blir spelduglig igen som ett skyltfönster och försök till sommaren att i alla fall dubbla de där två miljoner punden du fick betala för honom.

-------------------------

Fast vad tycker egentligen Rosicky om fotbollslivet i Arsenal just nu?

-------------------------

Arsène pratade igår lite klarspråk med arsenal.com om Vermaelen och sa bland annat följande:

Om operat… ingreppet:

CHAPMAN OCH EASTMOND, ÅTVIDABERG OCH RENNES

För 133 år sedan idag, den 19 januari 1878, föddes en man i Kievton Park utanför Sheffield som kom att förändra den engelska fotbollen i allmänhet och Arsenal FC i synnerhet. Herbert Chapman var hans namn. Sådant ska naturligtvis uppmärksammas en dag som denna.

Chapman tog oss till vår första titel någonsin, FA-cupen säsongen 29-30 då vi slog hans tidigare klubb Huddersfield med 2-0 i finalen. Säsongen efter ledde han oss sedan, äntligen, till den första av våra hittills 13 ligatitlar. Mycket finns att säga om Chapman och den revolution han, tillsammans med Henry Norris, skapade i Arsenal under sina 10 år i klubben men jag tänkte kort bara nämna fem saker han förändrade för att ge er en bild av mannen:

För Highbury: Han var initiativtagare till byggandet av först West Stand och sedan den lyxiga East Stand, som med bland annat sin Art Decofront gjorde Highbury till den kanske mest omtalade arenan i världen. Och han lät sätta upp en större klocka på den södra läktaren, resten är historia.

För N5: Chapman fick på egen hand London Electric Railway att byta namn på den tunnelbanestation, Gillespie Road, som låg närmast Highbury. Det nya namnet? Arsenal.

För matchtröjorna: Han satte nummer på dem. Inget annat lag i världen hade tidigare gjort detta. Det var också Chapman som, efter att ha sett en tennisspelare i röd slipover över vit t-shirt, bestämde att våra matchtröjor skulle ha just vit ärm. Tidigare hade vi spelat i helröda.

För spelsystemet: I sin klassiska WM-uppställning flyttade han ner en centerhalv mellan de två backarna - han skapade på det viset den första mittbacken och la även grunden till den fyrbackslinje vi ser i dagens fotboll.

För titlarna: Han fick klubben att spendera pengar och köpa spelare som Cliff Bastin och Alex James, blivande stjärnor och legender, som kunde ta Gunners ett stort steg till – till vår första storhetsperiod.

---------------------

Nog om 20- och 30-talet. Ikväll spelar vi omspelet i FA-cupen, på Elland Road mot Leeds. Mycket av försnacket har, återigen, handlat om vila spelare eller inte vila spelare. Det är tydligen frågan mest hela tiden nu. Lite tröttsamt kan jag tycka.

Men det är en diskussion vi väl egentligen ska vara glada för att vi överhuvudtaget kan ha.