LET'S JUST DO IT!

Den 8 mars 2011 spelade Arsenal returen i Champions League-åttondelen, borta mot Barcelona. Vi hade en ledning med 2-1 med oss från första matchen men var tvungna att åka till Spanien utan vår bästa defensiva mittfältare, Song, och dessutom saknade vi den spelare som Barcelona fruktar mest, Walcott. Och ingen trodde väl egentligen att vi skulle fixa det.

Matchen inleddes i ett hisnande tempo och Barcelona lyckades, liksom på The Grove tre veckor innan, ta ledning med 1-0 tidigt. Sedan kändes det som att de slog av på takten och vi fick en chans att komma tillbaka i matchen. Spelet knäpptes till dock, men vi hittade våra positioner bättre och såg tryggare ut i spelet. Dock utan att skapa något direkt farligt.

1-0 står sig halvleken ut och just nu var Barcelona vidare på fler gjorda bortamål. Vi kommer ut till andra med samma lag och spelarna ser om möjligt ännu mer laddade ut. Spelet öppnar dock inte upp sig riktigt och det är en hyfsat tråkig match.

Med 20 minuter kvar byter Wenger in Robin van Persie och Tomas Rosicky för Bendtner och Denilson. Samtidigt som Barcelona gör två mer defensiva byten. Vi skapar genast fler chanser och Barcelona drar sig tillbaka. Men deras kontringar är farliga och vi släpper sånär in 2-0. Szczesny räddar oss med en fantomräddning.

När matchuret står på 82 minuter hittar Clichy Nasri i straffområdet med lågt inlägg, Nasri plockar ner bollen på bröstet, ser van Persie komma bakom om honom, vinklar kroppen och vänsterfoten och med en perfekt passning hittar han holländaren som är ensam med målvakten.

Enkelt chippar han bollen i mål….

---------------------

På kvällarna ligger jag och läser Fever Pitch nu. Igen. Drömmer om en solig vårdag i London, ett skitigt Blackstock Road och Ashburton Grove som ett rymdskepp nedstigen i teglet. Drömmer om spänningen i luften på matchdag, pintsen som rinner och känslan av att höra ihop.

Helst tar jag bara tuben upp till Highbury & Islington, slinker in för en första på den större puben just vid stationen. Har inte lagt namnet på minnet. Bara en där. Sen vandrar jag Holloway Road upp, förbi alla vattenhål i det som blivit det nya Arsenal. Det har inte ännu satt sig på riktigt.

Går förbi The Rocket, där RedAction håller till och tar höger vid Holloway Road Station och ser för första gången The Grove glänsa där borta. Följer Homsey Road och stannar till för att kolla stenarna i marken utanför The Armoury. Så mycket minnen från folk med så mycket kärlek till den här klubben brinner i plattorna.

Fortsätter Homsey upp till korsningen Tollington Road och kilar in på Tollington, en av de allra bästa matchdagspubarna runt The Grove. Beställer in en Abbot Ale och kollar Skys sportnyheter. Börjar säkert prata med nån äldre man som till och med här utmärker sig med sin breda Cockney.

Det brukar bli ett par på Tollington innan jag fortsätter Isledon Road upp, vandrar sedan Seven Sisters Road ett par hundra meter men håller mig hela tiden på rätt sida och slinker sedan in på Twelve Pins vid Finsbury Park. Där kan sången vara igång redan vid 1-halv 2-tiden. Framförallt utanför och i bästa fall tillsammans med puben på andra sidan gatan. Det kan även kickas en del boll över den vältrafikerade gatan.

Blackstock Road sedan, genom de kvarter som formats av och tillsammans med en fotbollsklubb i snart 100 år. Antagligen något stopp på vägen, Arsenal Tavern säkert, innan jag är uppe vid korsningen Elwood Street och The Gunners Pub.

Sen är det nästan alltid extas fram till matchstart. Jag har inte varit över tillräckligt många gångar än för att vänja mig vid känslan. Det är tre månader senast nu och abstinensen finns där på riktigt nu. Siktar på Champions League-kvartsfinalen…

------------------------

För det är dit vi ska ikväll. I Barcelona. Med van Persie och Fabregas i laget. Fabregas förhoppnings från start och RvP som ett ess i rockärmen på bänken. (UPDATE: Det ryktas nu om att vi visst kommer att få se RvP från start. Obekräftat dock). Vi kör startelvan direkt, en ivrig diskussion pågår sedan vi fick veta att Song inte följer med till Spanien. Knäet stoppar honom och återigen står vi utan vår bästa defensiva mittfältare i ett bortamöte med världens kanske mest anfallsskickliga lag.

Wenger säger nu på förmiddagen att han inte kommer att spela Jack Wilshere i rollen. Och han låter definitiv. Han säger öppet att den rollen passar Diaby eller Denilson bättre. Jag kan inte annat än hålla med, men är ändå orolig för att ge någon av de det defensiva ansvaret i denna match.

Jag hade hellre sett Wilshere där som vi alla vet hade gått in för det 250 procent. Trots att det hade strypt hans offensiva krafter. Jag vill ha trygghet där bak och varken Diaby eller Denilson ger mig det just nu. En idé hade varit att spela Wilshere i Songrollen med Fabregas och Rosicky strax framför sig. Jag hade nog valt det. Wenger kommer att spela Diaby eller Denilson.

Högst troligen Denilson. Och då kommer startelvan att se ut såhär:

Szczesny
Sagna – Djourou – Koscielny – Clichy
Denilson
Wilshere – Fabregas
Nasri – Bendtner – Arshavin

Subs: Almunia, Eboue, Squillaci, Rosicky, Diaby, van Persie, Chamakh.

Jag tror inte att man får ha mer än sju stycken på bänken, vilket betyder att Gibbs som också är med i truppen får sitta på läktaren. För jag hoppas verkligen att han sätter Gibbs och inte Eboue där. Eboue behövs. På bänken om inte någon annanstans.

Men som sagt, jag hade hellre sett ett mittfält med Wilshere, Fabregas och Rosicky.

-------------------

Wenger säger att han inte spelade några mind games gällande van Persie. Han säger att han inte är så bra på mind games. Nej, och jag föddes som Greta.

Det är klart som fan att det var. Och jag gillar det. Kan tänka mig att Peppe satt kaffet i halsen. Synd att inte ryggen högg till bara. C*nt!

Sedan säger Wenger att han bara kommer spela honom om han är 100 procent hel. Ok, säger han sen, han kommer överväga det om han är 99,5. Vilket naturligtvis tyder på att holländaren kommer att sitta på bänken och komma in med 20-25 minuter kvar om vi ligger under.

-------------------

Jag är uppe i varv nu. Tokladdad. Jag kunde inte somna igår. Så stor har intresset för och kärleken till den här klubben blivit nu.

------------------

Så här såg det förresten ut på The Gunners Pub när jag var där sist, i december.

Gåshud. Eller ståfräs, som Erik Hamrén hade sagt.

------------------

Fabregas gör det klart och tydligt, för sig själv och för alla att motståndet idag inte betyder någonting för honom:

”I am just here to win for Arsenal Football Club. Sometimes I don’t understand these reactions or comments about people saying I want this or I feel this. I want to win for Arsenal and that’s it”

Så: Hands off Cesc Fabregas!

------------------

Ni ska få mer Away Boyz, mina (anti-)hjältar, en dag som denna. Cesc on fire:

------------------

Så laddad är jag att jag idag åkte in till stan och gymmade vid klockan 8 imorse.

Vilket också betyder att jag kan sätta i mig i alla fall tre semlor under dagen.

------------------

Och tankarna går som onda spiraler och jag bygger upp en känsla av att vi faktiskt kan fixa det här. Vi kan slå Barcelona och ta oss förbi. Vi kan sätta de och en hel jävla fotbollsvärld på plats, för det finns ingen som egentligen tror på att vi ska fixa det.

Det gör väl inte jag heller, inser jag sen. För ingen slår Barcelona på Nou Camp. Varför bygger jag upp det här? Varför tillåter jag mig att tro och hoppas så mycket?

Men oavgjort kan man ju spela mot Barcelona? Det är absolut ingen omöjlighet för oss att klara av att spela 0-0 eller 1-1. Vi är inte bra på att stänga spelet, det är inte vår idé, men vi stängde deras anfallsspel jävligt bra i andra halvlek under den första matchen.

Och oavgjort räcker. Vi kan till och med förlora med 3-2 om det blir en målrik historia.

Så är jag tillbaka där igen. Det här kan verkligen gå vägen. Och, visst, det kan verkligen det. Men möjligheterna och chanserna att vi ska lyckas är nog tyvärr mindre än vi vill tro.

Men, igen, jag ska fortsätta att vara uppe i varv i alla fall, jag ska tro på det här tills domaren blåser av och jag ska göra det av hela mitt hjärta.

Let’s just do it.

---------------------

Ni får en Away Boyz till innan stängning. (Ja, jag tycker också att texterna och produktionerna på skiva är sådär. Men jag älskar det ändå) Så återkommer jag antagligen med något litet här imorgon. Annars kommer en Kvällens på London N5 där jag samlar upp allt.

Kom igen nu Gooners, så stöttar vi Arsenal Football Club ikväll. Var ni än befinner er - pubar, soffor, London eller Barcelona, och vem som är spelar - Diaby, Denilson, Rosicky eller Eboue.

C’MON ARSENAL!

A MAGIC NIGHT AT THE GROVE

17 februari 1906. We go way back now. Tillbaka till Jimmy Ashcroft. Han blev då den första Arsenalspelare att göra en landskamp för England. Borde väl varit första Arsenalspelaren att göra en landskamp överhuvudtaget då tänker ni? Nej, så var det inte. Då hade jag naturligtvis skrivit det. Redan 10 år tidigare, 1896 alltså, gjorde Caesar Jenkyns en kamp för sitt Wales mot Skottland.

-------------------------

En timme senare nu. Jag har hunnit samla ihop kroppen i alla fall, hällt upp en grappa. Andra halvlek rullar på tv: n igen, i bakgrunden. Jag är en glad fan. Just nu tänker jag inte alls på att det kommer en retur om tre veckor. Just nu låter jag oss vara bäst i Europa, om så bara för en kväll.

Jag sätter på Away Boyz’s Arshavindänga på låg volym… drömmer om att jag vandrade hem från the Grove i den tysta och kalla Londonnatten. Sippar på min grappa. Önskar lite att jag hade en cigarrett. Skiter i Onicon, den är inte värdighet nog. En cigarr hade varit.

If anyone tries to run him down -
Just stand up tall, look him in the face and say:
He’s the star that lights the sky,
Hope he’s Arsenal til he die,
He’s Arshavin – He’s Arsenals greatest.

52 minuter på tv:n. Snart kommer han in. Jag byter musik. Det blir James Blake. Snart är det sista beställningen i London. Så stolt jag är över the Grove och folket som satt.. stod där idag. För en gångs skull. Vilket tryck. Äntligen. Äntligen! Som det ska vara. På riktigt. Varenda liten grej betydde något och ingen gick hem i 85:e.

Är det här vad som ska behövas? Jag hoppas inte det, men ikväll gjorde ni det så jävla bra.

Och jag tänker på Laurent Koscielny. Sex getingar. Hysénklass. Jävlar i helvete vilken match han gjorde. Han räddade oss oräkneligt antal gånger och stod alltid på rätt ställe. Plus att han byggde upp anfallen, avancerade framåt, satte press. Han gjorde allt. Ett jävla geni.

Tillsammans med vår egna fältherre, för 1992. När Fabregas tog nästan en timme på sig att komma in i matchen, först vid frisparken i 59:e som just nu rullar förbi på tv:n där Fabregas försöker trycka igång publiken ännu mer kom han igång, tog Wilshere hand om mittfältet från start. Och som han gjorde det.

HE'S DODGY HAIR, BUT WE DONT CARE!

Den 14 februari 1983 föddes i Sens, Frankrike, en man med blonda flätor.

24 år senare lite drygt värvade Wenger honom till Arsenal och gav honom tröja nummer tre. Mycket för flätorna tydligen. ”We need zstronge häär in the team”, ska han ha sagt.

Vi säger grattis på 28-årsdagen, Bacary!

-------------------------

Och det var verkligen en vecka i skogen. Är det där du har varit, undrar ni? Influensa. Totaldäckad. Nej, jag har inte haft lust att skriva ett ord.

Så kan det gå. Jag ska försöka börja komma igång nu.

Men Arsenal 24/7/365 kommer inte att uppdateras varje dag i framtiden heller. I synnerhet inte efter att jag blev värvad i veckan. Men ni kommer naturligtvis hitta ungefär vad som skulle ha stått här där istället. Och de dagarna jag inte finns där, så finns jag förhoppningsvis här.

----------------------------

Så. Då kan vi gå på väsentligheterna. Stabil seger mot på Wolves i helgen till exempel, såg mycket komfortabelt ut. Plus att vi lyckades klara oss igenom matchen med alla hela, även om hjärtat satt lite i halsgropen när RvP fick en smäll på knäet.

Han kan definitivt sänka Barcelona i den form han är i nu. Ingen tvekan om saken.

Jag måste säga att jag blev något förvånad när Arsène nu spelade med i princip hela det lag som förväntas möta Barca på onsdag. Jag hade nog trott att han skulle vila i alla fall Song och Djourou. Samtidigt behövde Song en match i benen och Djourou ett besked om att han håller, så jag ska inte säga att jag blev missnöjd. Med facit i hand gjorde han naturligtvis rätt också.

---------------------------

Det var länge sedan jag var så förväntansfull som jag är inför onsdagens match. Det kommer bli åka av och det kommer bli en sån jävla resa. Och vi kommer äntligen att kunna stå där och ta emot Barcelona med vad som i alla fall i 8/11-delar är vårt bästa lag. Sagna, Vermaelen och Nasri hade fulländad det. Vi kommer att komma ut som ett starkare lag.
Wenger håller med:

“We are different because we are in better form going into this game than we were last year and in a better shape physically,” “Going into this game last year we had some players who were not available, some who were not 100 per cent going into the game. I believe we are more mature as well.”

Jag tror, och hoppas, att vi kommer kunna stå upp betydligt bättre än vi gjorde förra året. För trots 2-2 hemma var vi långa stunder totalt utspelade och inte minst då den första halvtimmen. Wenger säger själv:

“It was the best I have played against, personally in the first 30 minutes,”

Han säger vidare att vi definitivt kunde ha vunnit matchen efter att ha lyckats hålla nollan under perioden, men att vi tappade fokus under första delen av andra halvlek.

Något som inte får hända någon enda minut på onsdag.

-----------------------------

Jag tror vi behöver hålla nollan och vinna med minst två mål för att kunna ta oss vidare.

----------------------------

Sagna är alltså avstängd efter sin frilägesutvisning i sista gruppspelsmatchen mot Partizan. Eboue kommer naturligtvis att gå in i hans ställe. Fokus, Eboue, Fokus!

-------------------------

Nasri, som när vi räknade till 21 på fingrarna för ett par veckor sen kom fram till skulle vara aktuell först till helgen igen, är nu inte helt borträknad från matchen på onsdag. Arsène säger:

JACKIE BOY, 19

Den 29 januari förra året, 2010 alltså, signerade den just fyllda 18-åringen Jack Wilshere ett lånekontrakt med Bolton som sträckte sig säsongen ut. Han hade då bara gjort femton framträdanden i tävlingsmatcher för A-laget. I Bolton gick han i princip direkt in i startelvan och fick spela 14 matcher under våren.

Och resten är historia. Almost…

Igår uttalade sig Capello om Jack i en intervju med Sky Sports. Där berättar han bland annat om att han kommer försöka spela in honom i en roll som ”holding midfielder” i träningsmatcherna som kommer i februari. En roll som Capello påstår sig se Wilshere spela varje match i Arsenal. Jag ser väl det kanske mer som att Song har det största ansvaret att falla ner där, även om Wilshere naturligtvis också gör det och har det på sitt ansvar. Men jag skulle inte säga att han är en typisk holding. Och så vänder vi på det igen - jag tvivlar inte på att han skulle klara jobbet.

Men, återigen, jag tror det blir svårt för Jack att, vad ska jag säga, nå fram med sitt riktiga jag om han har två, eller tre, alltför offensiva fältare framför sig. Framförallt så tror jag att man krymper hans offensiva kvalitéer och hans kreativitet. Har han någon han kan växla med, likt Song, och för den delen stundtals Fabregas i Arsenal, så tror jag att Capello skulle få ut mycket mer av hans kapacitet. Om nu Fabio ”4-4-2” Capello någonsin skulle spela likt ett Arsenal anno 10/11. Men det kommer han naturligtvis inte. Och Jack kommer bli fast där någonstans mellan backlinjen och, om inte Theo får spela (vilket han i samma intervu ger sken av att kanske får), de hyfsat okreativa mittfältarna och inte få utlopp för sitt spelsinne.

Annars måste jag berömma Capello för sin alldeles briljanta klarsynthet. Lyssna till exempel på detta:

"Wilshere is the best young player. He now plays all the time with Arsenal. If you play with Arsenal, you are a really good player because Arsene Wenger likes good players.

Nu var det egentligen inte det här jag skulle skriva om, hur Jack Wilshere ska spela i den engelska landslaget. Men le Kick gav mig en länk och jag spånade vidare. Meningen med texten var att beskriva på vilket enormt sätt Jackie boy utvecklats det senaste året.. och vad passade bättre. Här lägger den engelska förbundskaptenen the Lions framtid i händerna på en 19-åring och ger honom en roll jag som sagt är alldeles övertygad om att han behärskar och gör bättre än någon annan engelsman, men där jag ändå måste övertyga mig själv om att det inte är hans bästa position.

Det finns en storhet, en sådan oerhörd talang och en vinnarskalle i Jack och det faktum att han fått växa upp i Arsenal, under Wenger, gör att jag tror han kan klara av det betydligt bättre än andra engelsmän som kommit fram som ”the next thing” de senaste 10-20 åren. Han kommer att få en betydande roll i Arsenal och i det engelska landslaget framöver och bakgrunden kommer hjälpa honom. Och efter februari så tror jag att Jack kommer ”the thing” med hela England, trots fel position.

------------------------------

Jag är för övrigt mäkta stolt över att ha varit på plats och sett Jack Wilsheres hemmadebut i A-laget, mot Juventus i Emirates Cup 2008.
Något att berätta för barnbarnen. Kommer toppa storyn om att jag tränade friidrott med Carolina Klüft under nåt år.

-------------------------------

Nästa matchtröja kommer också att bli en 19 Wilshere. Redan bestämt. Men jag väntar nog till nästa säsongs hemmatröja. Även om jag gillar bortastället i år.